händelserik dag ...
Dagen började bra då jag klev upp kring 8 för att gör mig i ordning att åka mot Nalo vid 9.
Mednas jag äter frukost är pappa ute och packar bilen med skidor, stvar och brädan då han kommer in och frågar vart jag har min bräda.
du har ju ställt den i förrådet! säger jag
men den är inte där svara han.
En orolig känsla sprids i kroppen och fortfarande kan jag inte riktigt förstå vad det är som har hänt.
Jag lämnar frukostbordet och går ut till pappa för att hjälpa han leta.
Vi kollar i alla våra förråd vi har och börjar tänka efter när jag senast använde min bräda.
Vi kommer fram till att sist den användes var när irländarna var på besök, och pappa säger då att han inte sett min bräda sen dess.
Jag börjar tänka efter när jag senast såg den, och det var bara någon dag efter att den var använd.
Vi letade flera gånger överallt för att hitta den men lyckades inte och än är den inte framme.
Kännslor av ilska och sorg går igenom kroppen och jag hoppas att nästa gång jag går och kollar i förrådet ska den stå där, men det gör den inte.
Det finns bara en förklaring till detta, nån IDIOT JÄVEL har snott min bräda som var helt ny och endast använd TRE gånger.
Den som har tagit den är för allframtid död i mina ögon!
Men vad skulle vi göra ?
tanken om att ställa in resan gick igeom mitt huvud men jag tänkte det kan bli nog så kul med mina slalomskidor.
När vi anländer till nalo just innan 11 byter vi snabbt om och åker fram till liften och ska ta på skidorna då pappa upptäcker att hans ena skida är trasig och ska gå till bilen för att se om delen som saknas finns där.
själv hinner jag åka två härliga åk innan pappa är tillbaka och då har han okända skidor på sig.
jag fick gå till skiduthyrningen, säger han när jag kommer.
vad skulle jag göra när vi åkt så långt och betalat ett liftkort för hela dagen?
pappa hade helt rätt, vi begav oss upp i pisen och vilekn helt underbar dag vi hade.
Olivia befann sig också i nalo så vi åkte tillsamans ett tag.
Under kvällen har jag varit helt död i kroppen men det var helt klart värt det och jag hoppas det inte dröjer allt för länge innan nästa skidresa. Och jag hoppas jag får tillbaka min bräda!!!
Tjingeling!
Mednas jag äter frukost är pappa ute och packar bilen med skidor, stvar och brädan då han kommer in och frågar vart jag har min bräda.
du har ju ställt den i förrådet! säger jag
men den är inte där svara han.
En orolig känsla sprids i kroppen och fortfarande kan jag inte riktigt förstå vad det är som har hänt.
Jag lämnar frukostbordet och går ut till pappa för att hjälpa han leta.
Vi kollar i alla våra förråd vi har och börjar tänka efter när jag senast använde min bräda.
Vi kommer fram till att sist den användes var när irländarna var på besök, och pappa säger då att han inte sett min bräda sen dess.
Jag börjar tänka efter när jag senast såg den, och det var bara någon dag efter att den var använd.
Vi letade flera gånger överallt för att hitta den men lyckades inte och än är den inte framme.
Kännslor av ilska och sorg går igenom kroppen och jag hoppas att nästa gång jag går och kollar i förrådet ska den stå där, men det gör den inte.
Det finns bara en förklaring till detta, nån IDIOT JÄVEL har snott min bräda som var helt ny och endast använd TRE gånger.
Den som har tagit den är för allframtid död i mina ögon!
Men vad skulle vi göra ?
tanken om att ställa in resan gick igeom mitt huvud men jag tänkte det kan bli nog så kul med mina slalomskidor.
När vi anländer till nalo just innan 11 byter vi snabbt om och åker fram till liften och ska ta på skidorna då pappa upptäcker att hans ena skida är trasig och ska gå till bilen för att se om delen som saknas finns där.
själv hinner jag åka två härliga åk innan pappa är tillbaka och då har han okända skidor på sig.
jag fick gå till skiduthyrningen, säger han när jag kommer.
vad skulle jag göra när vi åkt så långt och betalat ett liftkort för hela dagen?
pappa hade helt rätt, vi begav oss upp i pisen och vilekn helt underbar dag vi hade.
Olivia befann sig också i nalo så vi åkte tillsamans ett tag.
Under kvällen har jag varit helt död i kroppen men det var helt klart värt det och jag hoppas det inte dröjer allt för länge innan nästa skidresa. Och jag hoppas jag får tillbaka min bräda!!!
Tjingeling!
Kommentarer
Trackback