Känns det som att tårarna ska börja rinna, nu har jag pluggat så jag inte orkar med men känner mig inte alls säker på allt.
Det känns som en man har slösat bort ett helt jävla år åt ingenting om man inte klara kursen. Och blir fallet så nu kommer det komma tårar. Om fallet blir att jag kommer klara kursen i morgon så kommer jag få tårar av glädje, all tid var inte förgäves. Själv tror jag inte att det kommer vara glädjetårar men jag hoppas, hoppas att allt ska gå bra i morgon då sanningens ögonblick gäller.

Ska nog snart försöka lägga mig så jag är full med energi i morgon.

Tjingeling!